Karl Pira

Fil. dr.. Blev högst 89 år.

Noteringar

avlade mogenhetsexamen i Sthlm 1886 och blev fil kand vid UU, fil lic 1893 samt fil dr där 1896 på avhandlingen Svensk-danska förhandlingar 1593-1600 (1895). Han disputerade 1897 för att erhålla lektorskompetens i filosofi och kristendom. Han var vik adjunkt och extra lärare i Östersund 1896-1902, adjunkt i Falun 1901-09, samt lektor i historia och modersmålet i Östersund 1909-16 och i Växjö 1916-34.

Redan som ung blev Karl P påverkad av C J Boström (bd 5), och hans avhandling för lektorskompetens var skriven i gam-malboströmiansk anda. Han idkade ett omfattande författarskap, helt ägnat studiet av Boströms filosofi, som han försökte applicera på aktuella företeelser. Han försvarade helhjärtat dennes politiska filosofi och såg 1866 års representationsreform som orsaken till tidens förfall. Endast en återgång till ståndsriksdagen kunde rädda landet från tidens dekadansfenomen: demokrati, arbetarrörelse, socialdemokrati och storstrejk.

Karl P var en ortodox och dogmatisk bo-strömian och tog kraftigt avstånd inte bara från "avhoppare" som Vitalis Norström (bd 27) utan även från den s k revisionistiska boströmianismen, företrädd av bl a Efraim Liljeqvist (bd 23). Hans kunskapsteori var oavkortat rationalistisk och gjorde ingen egentlig åtskillnad mellan mänsklig och absolut kunskap. Det fanns en "samstämmighet mellan Guds systematiska intuition och människans diskursiva reflexion, som konstituerar människans i sanning rationella vetande" (Grundformerna i den reella logiken, 1907; cit efter Nordin, s 194). I sitt huvudarbete Om idé- system och talsystem (1913-14) försvarade Karl P Boströms lära om idéernas materiella ofullkomlighet. Varje idé måste förstås inte bara kvalitativt, utan även kvantitativt. Den skall skilja sig från andra idéer genom att vara större eller mindre och därigenom vara möjlig att inordna i en serie, analogt med talsystemet.

Karl P var en av grundarna av Boströmsförbundet 1908, vars viktigaste verksamhet var att utge en skriftserie, i vilken han flitigt medverkade. Han sökte 1916 professuren i teoretisk filosofi i Uppsala, erhöll kompetensförklaringar men ingen första-rumsplacering. Följande år lades Boströmsförbundet ned, främst beroende på dödsfall bland styrelseledamöterna men också på grund av de nya politiska vindarna. Därmed försvann Karl P:s viktigaste plattform, och under hans senare decennier var hans tryckta produktion obetydlig. Tiden hade ohjälpligt gått honom förbi. Han har betraktats som den absolut "siste boströmianen", som en av de tongivande bland "dessa eftersläntare från en slagen huvudstyrka" (Nordin, s 192 o 181). Karl P:s filosofiska författarskap har setts som "det mest svårtillgängliga som någon boströmian producerat, vilket inte säger litet" (dens, s 194).

Personhistoria

Källor